Min viktresa

Jobba med mig

Lär dig springa!

livsstil

AW hos Influencers of Sweden

Livet är kaos just nu. Att vara osäker på sitt boende, sin inkomst och sina relationer samtidigt är fan tufft. Men jag tänkte iaf dela med mig av en av höjdpunkterna under de senaste veckorna, nämligen när jag var på afterwork på Influencers of Sweden’s mysiga högkvarter på Södermalm i Stockholm när jag var där i mitten av mars.

Jag åkte ju dit för att gå på STHLM heartbeat, men fick en ledig fredagskväll över i schemat. Det tog inte lång tid att få folk pepp på att träffas och prata lite blogg, och rätt vad det var hade Linda bjudit in oss alla till InoS, där vi åt hämtmat och drack vin, tog mängder med fula bilder och minglade runt lite på ett väldigt informellt vis. Eftersom jag missade den stora influencerkonferansen TIC (den krockade med löpcoachutbildningen) så kändes det här verkligen kul, att åtminstone få träffa lite kollegor även om jag gick miste om det stora eventet.

Jag vet inte hur många lager meta det blev av den här uppställningen, men Linda tar kort på Fredrik Wass som tar kort på mig när jag tar en selfie samtidigt som jag tar kort på min telefon… haha! Sånt som händer när man sätter ett gäng bloggare, två kameror per man och en bib vin i samma rum.

Och så hade jag såklart på mig halsbandet som jag vann i julkalendern hos min bloggkollega Anna Munkhammar. Superfint och verkligen kul att ha ett fysiskt föremål som kan få symbolisera mitt yrke när jag är ute i den verkliga världen och inte bara sitter vid datorn i morgonrock och ruffsknut, hehe.

livsstil

Datum för löpargruppen är satt!

Löpcoachning Göteborg

Alltså jag är så splittrad i huvudet just nu, fast på ett bra sätt. Dels så sitter jag som på nålar i stolen för att jag håller på och färdigställa konceptet för min allra första löpgrupp. Datum är satt till 2 maj, och anmälan kommer att släppas redan nu på fredag! Jag kan inte beskriva hur taggad jag är för det här, och är helt övertygad om att det kommer bli hur bra som helst!

Sen har jag ett annat projekt på G också, och det handlar om att få ner min matbudget under 1000 kr i månaden, och samtidigt äta enligt näringsrekommendationerna och fritt från gluten, ägg och mejeriprodukter. En utmaning som heter duga har det visat sig, men jag har en veckomeny som jag proväter den här veckan, och ett långt inlägg om det kommer i början på nästa vecka.

Jag har också en massa att berätta om löpcoachutbildningen i helgen, och Stockholm Heartbeat såklart! Och så ska jag ut och fira min födelsedag i helgen med mina finaste vänner, och innan dess ska jag försöka ge mig på ett långpass. Så stay tuned, för träningsinspirationen har börjat smyga tillbaka, och då kommer blogginspirationen som ett brev på posten. Vad har ni för er nuförtiden? Lämna en kommentar och berätta det roligaste du gjorde förra veckan!

livsstil

Nu är jag certifierad löpcoach!

Certifierad löpcoach Urban Tribes

Idag fyller jag 29 år. Och i helgen har jag givit mig själv en födelsedagspresent som heter duga. Nu är jag nämligen certifierad löpcoach! Min första riktiga yrkestitel haha! Det har hänt väldigt mycket under de senaste veckorna, både sånt som jag längtar efter att få berätta för er, men också mycket jobbigt privat som verkligen tärt på mig. Men idag skiner solen, och den här utbildningen kan ingen ta ifrån mig. Jag är i full gång med att förbereda lansering av min allra första löpgrupp, så jag tänkte bara be er om lite hjälp. Det är nämligen absurt svårt att veta vart man ska sätta ribban, vilka dagar och tider som folk vill springa, osv osv. Så om ni bara ville fylla i min lilla undersökning via googleformuläret så skulle jag bli evigt tacksam! Och ni får gärna dela det med era vänner och bekanta med. Ju fler som fyller i, desto större är chansen att det här blir lyckat, och det skulle verkligen vara den bästa födelsedagspresenten.

Du kommer till undersökningen HÄR.

livsstil

Nu får det vara slut på det här livet

Jag börjar tröttna på det här livet nu. På mig själv framförallt. Att få lägenhet i Göteborg är i princip omöjligt, så har ni någon som söker inneboende så skicka gärna ett mejl till contact@emmahallbacka.se. Det är så mycket praktiskt som ska lösas att jag knappt har tid att sörja mitt förhållande. Den 28 maj går vårt lägenhetskontrakt ut eftersom vi bor i en studentlägenhet och ingen av oss studerar längre. Planen var att flytta till något större tillsammans, men så blir det ju inte, och nu börjar det bli bråttom. Om några timmar går tåget mot Stockholm, men jag har inte packat än. Jag hoppas att den här utbildningen ska bli en vändpunkt i min karriär, men just nu är jag osäker på om jag kommer kunna fokusera på den överhuvudtaget. Huvudet snurrar så himla mycket.

Men jag har ändå bestämt mig. I två veckor har jag vältrat mig i självömkan, gråtit ut för mina vänner och förbannat bostadsbristen i Göteborg. Inte ett löpsteg har jag tagit, och jag har producerat ett ynka blogginlägg som inte direkt skvallrar om kreativitet och inspiration. Jag känner mig faktiskt lite dum. Här sitter jag och ojjar mig över hur dåligt mitt företag går, och så gör jag ingenting för att det ska gå bättre. Jag har bjudit in er hit och lovat er inspiration och kunskap från en som gått stigen före er, men här sitter jag bara och sprider negativitet. Det är inte likt mig.

Så faktum är att jag HAR boende tom 28 maj åtminstone, och sedan så har jag faktiskt släktingar på alla sidor om Göteborg som förmodligen inte skulle bli glada av att ha mig där, men jag kommer inte att hamna på gatan. Och det vore ju dumt att inte göra av det bästa av våren i Skatås, speciellt när jag har ett marathon och ett Göteborgsvarv att träna för. Så nu tänker jag sluta komma med ursäkter, och visa att jag faktiskt är precis sådär handlingskraftig och stark som en del tycks tro att jag är. Boende löser sig. Inkomst lika så (jag HAR ju faktiskt ett jobb som jag trivs på!). Nu är det slut på den här patetiska tillvaron. Nu drar jag mot Stockholm och utbildar mig, och kommer hem som löpcoach på lördag kväll, redo för mitt nya liv. Vad tror ni om det?

livsstil

När krisen kommer

Först vill jag bara skänka ett stort TACK till alla fantastiska människor som tagit sig tid att ge stöd och pepp till mig under den senaste veckan. Både vänner, familjen och mina läsare och följare här på bloggen och på instagram. Det är nämligen så att förhållandet mellan mig och S har tagit slut, och det är ganska så komplicerat. Känslorna går upp och ner, jag letar boende för fulla muggar och hela vardagen är kastad över ända. Jag gör allt jag kan för att få fler timmar på jobbet för att få upp min inkomst, och mitt i allt det här ska jag till Stockholm igen i helgen och gå löpcoachutbildningen som jag betalat dyra pengar för, men jag vet inte hur jag ska ha råd att äta under helgen.

Jag tog en paus från sociala medier under hela förra veckan, och jag insåg verkligen hur mycket tid och energi jag spenderar på att driva den här bloggen och dess kringkanaler. Det kändes som om jag hade oändliga mängder tid då jag bara kunde se på serier, spela mobilspel och tycka synd om mig själv. För det var ungefär vad jag gjorde. Men på den insikten så följde att jag måste verkligen börja tjäna pengar på bloggen regelbundet för att överhuvudtaget kunna fortsätta blogga.

Plötsligt är jag ekonomiskt utelämnad till mig själv, och en 40-procentig anställning på ett lågavlönat servicejobb räcker inte långt. Hittills har S’s lön fyllt ut luckorna, men nu måste jag få betalt för mina ansträngningar, annars kommer jag bli tvungen att sluta blogga. Så krasst är det, för jag tänker inte göra något halvdant och stressa sönder mig själv samtidigt. Och om jag inte lyckas få ihop tillräckligt med jobbtimmar så måste jag avveckla företaget för att kunna få ekonomiskt stöd från kommunen. Och så var det med den drömmen.

Så det är verkligen blandade känslor just nu. Dels den enorma saknaden efter den underbara mannen som jag delade mitt liv med i 3 år, men också lättnaden över att få komma ur ett förhållande som haltat det sista och gett mig mängder av ångest. Dels friheten och peppen över att få stå på egna ben, men också skräcken över att det inte kommer att gå vägen. Att jag kanske får ge upp min blogg och mitt företag, att jag kanske inte har energi och pengar nog att ta mig till Stockholm för att genomföra mitt marathon. Att jag kanske inte kommer kunna springa alls, eftersom jag inte har råd att köpa nya löparskor, och att jag inte vet vart jag ska bo och får panik av bara tanken på att inte bo nära skogen.

Jag var och tittade på en mysig liten lägenhet i fredags och jag hoppas verkligen att jag får den. Jag hoppas att utbildningen i helgen ska ge mig tillräckligt med kunskap och självförtroende för att kunna dra igång en löpgrupp innan april är slut. Jag hoppas att det kommer att finnas människor som vill vara med i löpgruppen, och jag hoppas allra mest att jag inte ska behöva sluta blogga. Det finns mycket utrymme för att saker ska gå fel i min lösa plan, men jag lever på hoppet just nu. Och på er pepp. Så där har ni mitt liv just nu. Det enda positiva är väl att jag gått ner 3 kg pga helt tappat aptiten. Så vikten går ju åt rätt håll iallafall. *skrattar åt tragikomiken*

<3

 

 

livsstil

Det här inlägget skulle ha handlat om STHLM heartbeat och alla fantastiska människor jag har träffat i helgen. Men istället är det enda jag kan tänka på en speciell människa, och en mycket jobbig situation. Jag måste därför be om att få ta en paus från bloggen i några dagar. Inlägget om helgen kommer, liksom förhoppningsvis en närmare förklaring. Jag måste bara få några dagar. Allt är kaos nu.

träningskläder

Våriga löparnyheter från BLACC

Våriga löparnyheter från BLACC

jacka / linne / tights / top / rosa shorts / blå shorts

Ja! Spana in de här våriga löparnyheterna från det prisvärda varumärket BLACC training, ett av mina mest flitigt använda märken här hemma i spåren. Dom har fått in en massa nya härliga färger på sina löpargrejer, vad kan gå fel med stormönstrat i rosa och turkos liksom, hehe. Kettlebell-linnet är väl kanske inte direkt löparrelaterat, men det var så fint så det får vara med ändå. Och det kostar ynka 129 kronor! Nä det är nog dags att fylla på träningsgarderoben snart känner jag…

livsstil

Mina helgplaner

Jag ska till STHLM Hearbeat

Fredagar är helt klart min favoritdag, och denna fredagen extra mycket så, för nu tar jag mitt pick och pack och drar till Stockholm! Jag har blivit inbjuden på influencereventet STHLM Heartbeat av grymma och driftiga Sofia Bursjöö på uppochhoppa.se. Det är det nya konceptet som ersätter Blogger Boot Camp, där man får vara med på trendiga träningspass och workshops, och nätverka med andra influencers inom träningsbranschen och smygtitta på sponsorernas nyheter. Och så brukar man ju få med sig en minst sagt saftig goodiebag hem. Det här ska bli SÅ himla kul! Jag tänkte också passa på att tipsa, att dom har en kväll i samma anda imorgon då alla har möjlighet att köpa biljett. Läste på deras facebooksida att om om man uppger koden TEAMMATE så får man 30% rabatt på biljetten. Kan vara något för alla som är i Stockholm imorgon kväll och inte har något att göra!

Eventet är imorgon men jag åker redan om ett par timmar, för ikväll ska vi ha AW med Influencers of Sweden, branschorganisationen som jag är medlem i. För er som inte vet så är det helt enkelt en branschorganistion som ska hjälpa människor som mig, som gärna vill jobba med mina sociala medier och allt däromkring på heltid, att skapa en rättvis, sammanhållen och lönsam bransch. Så mycket kunskap som finns där alltså! Är du också bloggare kan du bli medlem på deras hemsida influencersofsweden.se.

Det blir alltså en riktig businesstrip för mig, med massor av nätverkande på G. Jag har dessutom unnat mig lyxen att bo en natt på hotell, helt ensam. Det finns fan ingenting bättre än ett svalt, nystädat hotellrum helt för sig själv en hel kväll. Och dessutom ligger både hotellet, Fotografiska där STHLM Hearbeat håller till, och Influencers of Sweden’s kontor inom en radie av 500 meter, så jag kan bara promenera runt därmellan. Och som allra sista grädden på moset så ligger det ett stort Fitness24seven där också, så även efter jag har checkat ut från hotellet så har jag dusch och omklädningsrum inom gångavstånd, och kanske tom hinner klämma in ett träningspass. Nej, den här resan ska verkligen bli rolig! Jag älskar det här jobbet!

mental hälsa

Sockerberoende eller riskbruk av socker?

Sockerbeorende eller riskbruk

Ibland kan jag hantera socker som ingenting

Jag blir inte riktigt klok på det här med min relation till socker. Jag har läst på om sockerberoende, gått med i en stödgrupp på facebook, slukat flera böcker, poddar och tom övervägt att gå på möte med Anonyma överätare. Men samtidigt så KAN jag ju stå emot sockret ibland, och jag mår aldrig så bra som då. Speciellt när andra ser på, ja då kan jag ta en kaka, jag kan social-äta socker utan att hetsäta, och jag kan tom tacka nej till dessert för att jag inte är särskilt sugen. Jag kan i perioder inte ens vara sugen på godis alls, utan snöa in mig på annat som jag äter varje dag istället, som bröd, pannbiff eller stekt broccoli.

I de stunderna undrar jag om jag inte överdriver, att jag bara har dragits med i modeflugan att “alla” ska ha en släng av sockerberoende. Egentligen så har jag bara dålig impulskontroll, och är kräsen med maten. Inte kan man väl ha en allvarlig fysisk hjärnsjukdom som tvångsmässigt får en att äta socker om man KAN ta en mörk chokladpralin och vara nöjd med det?

Ibland slukar jag allt socker jag kommer över

Men andra stunder, ja då känns insikten självklar. När jag sitter ensam och arbetar hemifrån, affären är 200 meter bort och tanken på socker slår rot. Då kan jag helt enkelt inte motstå den. Det spelar ingen roll hur bestämd jag var för bara 5 minuter sen att jag aldrig ska äta socker igen, likt förbaskat sitter jag snart där med skiten framför mig, i färd med att ersätta matlådan som väntar i kylen med allehanda sött skräp. Och i dessa stunder så tror jag snarare att de perioder då jag kan hålla mig istället är stunder av förnekelse, då mitt beroende vilar, för att blomma ut för fullt så fort jag är ensam och uttråkad igen.

Jag har gjort alla självtester jag kan komma över, och ibland är jag klockrent sockerberoende, men ibland inte. Och hur går man vidare? Hur kan jag bli säker på vilket som stämmer när jag är inne i en period av “det andra?” För det skiljer väldigt mycket på vilken matplan jag ska ha, om jag kan tillåta mig att fuska, eller om jag måste frångå tanken på mat som njutningsmedel helt och bara se det som medicin för min vilsekomna hjärna. Jag blir så trött på mig själv.

Är det någon som känner igen sig?

biohacking

Tema nystart: att sätta mål som ger fjärilar i magen

Att sätta mål som ger fjärliar i magen

Vi är många som försöker ta tag i vår vikt, vår träning och vårt matbeteende året runt, inte bara i januarimörkret, i maj när beachen hägrar och i september efter semesterslappandet. Vi fortsätter att år efter år försöka kicka igång oss själva, och förbannar oss för att vi måste göra det här om och om igen, och aldrig lär oss.

Personligen är jag ett stort fan av nystarter. Jag tycker dom tillför en frisk fläkt och ny motivation, men samtidigt strävar jag alltid efter att inte börja på noll varenda gång. Det går i perioder, men lägsta-nivån blir lite, lite högre för varje nystart. Det gör att varje gång blir det lite, lite lättare att komma på banan igen och jag kommer att nå snäppet vassare resultat varje gång. Men hur lyckas man egentligen med sin nystart?

En positiv drivkraft är viktig

Det allra första steget är att titta på det som nästan alltid är drivkraften bakom en nystart, nämligen målet, och hur man sätter upp ett mål och hittar lämpliga delmål på vägen. Den första motivationen till en livsstilsförändring kommer ofta när vi vill bort från något. Vi vill sluta vara tjocka, otränade, trötta, ha ont eller vad det nu kan vara. Det kan handla om fåfänga, eller det kan handla om smärta eller livskvalitet. Men det är nästan alltid negativa tankar som gör att vi börjar fundera. Men för att orka skrida till handling kan vi inte leva med en negativt drivkraft, det måste vändas och vi måste sätta mål som är positiva.

Exempel: Jag vill inte vara tjock kan vändas till jag vill vara smal. Jag vill inte vara så här otränad kan vändas till jag vill ha bättre kondition.

Detta är din vision, den postitiva känslan du vill åt genom din livsstilsförändring. Men det är inget bra mål i sig, för det specificerar inte vad smal/bra kondition innebär, hur du ska komma dit och hur du vet att du har nått dit. Det finns många olika modeller för att formulera ett bra mål, men jag gillar att använda SMART-modellen. SMART är en akronym för Specifikt, Mätbart, Attraktivt (ibland Accepterat), Realistiskt och Tidsbetstämt, och du använder dig av dessa kriterier när du formulerar ett mål utifrån din vision.

Att sätta SMARTA mål

Specifikt

Att målet är specifikt innebär att det är tydligt formulerat och du vet exakt vad det innebär att ta dig dit. Att bli smal är inget specifikt mål, för du måste definiera vad smal betyder för dig. Är det att komma i dina gamla jeans igen? Att nå en viss vikt? Kanske är det att varje måltid ska kännas harmonisk och meningsfull? Är din vision att få bättre kondition måste du veta HUR bra. Är det att springa en viss sträcka på en viss tid, eller att träna ett visst antal pass varje vecka?

Mätbart

Ett smart mål ska konkretiserar i siffror. Detta är för att du ska veta till 100% om du har uppnått det eller inte, så att du objektivt kan bedöma din prestation. Hur många kilo ska du gå ner? Vilken tid vill du få på Göteborgsvarvet? Du ska kunna stämma av och säga JA eller NEJ, utan några mellanting. Om du baserar ditt mål på en känsla kan det vara väldigt svårt att veta om känslan är tillräckligt stark, eller om du har nått målet i tillräckligt hög grad. Men det finns inte utrymme för den typen av tvivel; når du målet ska du ha odelat erkännande av dig själv, inget mindre.

Attraktivt

Det här är den viktigaste punkten tycker jag, och det knyter an till att målet måste vara positivt. Det handlar om att hitta sitt “varför”. Det allra bästa är att sätta ett mål som ger dig fjärilar i magen när du tänker på det. Visualisera hur du får igen sista knappen på smaljeansen och gör en riktig segerdans. Hur du springer över mållinjen med tårar i ögonen. Du får gärna ta i lite, mesiga mål skapar inte alltid det momentum som behövs för att kicka igång din nystart. Det är bättre att drömma och revidera målen än att inte komma igång alls.

Realistiskt

Och nu säger jag emot mig själv, men håll målet realistiskt. Fokusera på det som är din styrka. Tänk inte att du ska springa milen på 40 minuter om du aldrig sprungit förut. Tänk istället hur du orkar hålla ut alla tio kilometrarna i rad, oavsett tid. Tänk inte att du ska väga vad du gjorde när du var 18 och innan dina tre barn, utan tänk vad häftigt att kunna vara få tillbaka energin i vardagen och aldrig känna sig tung. Välj ett mål som du tror att du har en chans att uppnå och fokusera sedan på det positiva med det målet. På så vis kan du kombinera attraktion med realism. Vissa går igång på siffror, men ibland måste man ta steget tillbaka och fundera över om det verkligen är siffran som är det viktiga, och om det verkligen spelar roll om du går i mål på loppet på 2 timmar eller 2:10. Behöver du verkligen väga 60 kilo om smaljeansen passar redan vid 65?

Tidsbestämt

Målet måste ha en deadine. Är ditt mål ett lopp så är deadlinen ganska naturlig. Är det att gå ner i vikt eller ändra ett ätbeteende så kan det vara svårare, men sätt då hellre en deadline några månader fram i tiden och anpassa målet efter det. Du kanske inte måste gå ner ALLA dina 50 kilon på en gång, utan fokusera på en mängd som du kan hantera. Det kan vara väldigt svårt när det gäller avlägsna mål att uppskatta tiden det tar att komma dit. Då är det bättre att behålla dem i din vision så länge, och låta de konkreta målen vara mindre och närmare i tid. På så vis kan du också utnyttja motivationsboosten i att sätta mål fler gånger under resans gång!

Så när du sätter ditt mål så fråga dig själv:

  • Är målet specifikt och jag vet exakt vad jag ska göra och varför?
  • Är målet mätbart och jag kan veta exakt om jag uppnått det eller inte?
  • Är målet attraktivt och jag får fjärliar i magen när jag tänker på det?
  • Är målet realistiskt och har jag en rimlig chans att nå det?
  • Är målet tidsbestämt och har en fast och tydlig deadline?

Hur man sätter lämpliga delmål

Nu när du har satt ett mål är det bra att dela upp målet i delmål. Detta kan du göra antingen med en gång eller på känn, beroende på vad som passar dig. Tänk dock på att det är viktigt att inte lägga alltför mycket värdering i om du uppnår ett delmål eller inte. Vet du med dig att du är en allt-eller-inget-person så kanske det är bättre att sätta delmålen allteftersom, istället för att stressas av att hamna efter. Så brukar jag göra, för jag vill vara säker på att jag sätter lätta delmål, så att vägen mot det stora målet blir en serie segrar, och inte en serie misslyckanden. Om jag jobbar lika hårt och når samma resultat oavsett, så är det ju mycket härligare att hela tiden vinna, än att hela tiden misslyckas. Jag kommer ju fram lika fort ändå.

Ju kortare tid det är mellan delmålen, desto lättare kan det vara att fokusera, men desto mer flexibla måste delmålen vara. Jobbar du på dag-till-dag-basis så måste det finnas utrymme för oförutsedda händelser. Man kan bli sjuk, det kan vara trafikkaos, ICA kan ha slut på kycklingfilé osv osv. Men går det för lång tid mellan delmålen riskerar man att tappa fokus. Personligen tycker jag bäst om att sätta veckomål, som ni sett i mina “veckans vägning” och “veckans träning“, och ibland när det går trögt så tar jag bara en dag i taget. Då kan jag sätta upp ganska så specifika mål för just den här veckan, men det finns också utrymme för att misslyckas, utvärdera och ta nya tag med en ny mini-nystart efter varje delmål.  Sedan tycker jag det är bra att även ha lite längre mål, kanske en månad, eller 6 veckor. Då kan man se hur ens ansträngningar ackumuleras över tid, och hur man faktiskt tar sig närmare och närmare sitt slutgiltiga mål, och sin vision.

Vad är ditt smarta mål, och vad är ditt första delmål på vägen? Dela med dig i en kommentar och glöm inte prenumerera på bloggen på bloglovin för att inte missa nästa inlägg i serien Tema nystart! Då ska vi snacka om hur man gör upp en plan.