träning

Kvällstankar om löpning

Det känns skönt att vara tillbaka i vardagen igen efter helgens intensiva pluggande. Jag tycker verkligen inte om att behöva gå upp en viss tid, och att ha förmiddagarna fria gör mig verkligen till en mer harmonisk människa. Målet när jag kan leva på min blogg är att jag aldrig ska ha några möten inbokade innan klockan 13. Jag ska göra allt viktigt på eftermiddagen, och ägna förmiddagen åt träning och annat kul som jag gör på mina egna villkor. Som att skriva blogginlägg och sånt.

Jag var ute och sprang en runda igår, men idag var det alldeles för kallt. Vid nollgradigt går min smärtgräns har jag insett, då tycker jag att det för kallt för att springa. Powerwalka går bra, för då kan jag bylsa på med vinterjacka osv. Men springa, nej det gör jag hellre inomhus då. Så det blev ingen löpning idag, men det gör inget. Jag tar det imorgon istället, och om det är minusgrader då med så får jag helt enkelt pallra mig ner till gymmet. 5 km ska jag nog kunna skrapa ihop med en bra podcast som får tiden att gå.

Och på fredag ska jag springa andra långpasset i programmet, 12 km. Jag kommer ihåg när jag sprang 14 km i somras och var helt lyrisk eftersom jag aldrig hade sprungit så långt tidigare! Och nu tycker jag att 12 – 13 km känns som en vanlig distansrunda typ. Helt sjukt vad mycket jag har utvecklats ändå. Kanske kan det bli en marathonlöpare av mig också! Och ja, jag drömmer fortfarande ultradrömmar. Springa ultravasan, 9 mil, är nästa stora mål efter Stockholm. Men dit är det fortfarande en bra bit och väldigt mycket träning.

You Might Also Like...

10 Comments

  • Reply
    Kristoffer
    2017-02-09 at 9:29 pm

    Själv tar jag mig i kragen nu och kör 11 veckor hårt utan att väga eller mäta mig. Ska bli oerhört spännande! Kommer jag ens våga väga mig efter 11 veckor? 🙂

    • Reply
      Emma Hällbacka
      2017-02-09 at 10:36 pm

      Oj det skulle jag aldrig klara ^^ Skulle noja för mycket om jag gör rätt eller fel haha.

  • Reply
    Märta Johansson
    2017-02-09 at 9:45 am

    Javisst är det häftigt hur ens gränser skjuts fram medan man löptränar! Att 3 km kan kännas tillräckligt långt under vintersäsongen och 8 km känns då helt oöverstigligt, men sen framåt våren när man sprungit lite mer så är 8 km en vanlig vardagsjogg och 3 km känns som man knappt har börjat 😉

    • Reply
      Emma Hällbacka
      2017-02-09 at 11:43 am

      Ja verkligen! 😀 Och av någon anledning så är det alltid under vintern som de längre sträckorna känns så orimligt långa 😉

  • Reply
    jeanette sandelin
    2017-02-08 at 10:38 am

    Sån inspiration du är!
    Äntligen en till som har “svårt med” kvällsmölandet. Trodde jag var ensam i världen.

    • Reply
      Emma Hällbacka
      2017-02-08 at 11:00 am

      Tack fina du! <3 Jag är inte helt hundra på vad du menar med kvällsmölande men det du säger är säkert sant ;D

      • Reply
        jeanette sandelin
        2017-02-08 at 11:41 am

        Att man äter lite väl obehindrat (mest skräp) just på kvällen men är noga över dagen och har fin kämparglöd.
        Så kommer kvällen och “man” saboterar för sig själv. Nåt sån’t.
        Kram fr sö Dalsland.

        • Reply
          Emma Hällbacka
          2017-02-08 at 11:45 am

          Aha jo men precis 🙂 man kan hålla sig i en viss period, men sedan så faller allt liksom. Fy vad det suger!

  • Reply
    Sara Borg
    2017-02-08 at 7:45 am

    Heja dig! 🙂

    • Reply
      Emma Hällbacka
      2017-02-08 at 9:51 am

      Wohoo tack! 😀

    Leave a Reply