träning

Jag har blivit en sådan där soffpotatis igen

Jag borde vara på topp just nu. Jag har lyckats få 10 timmar till i veckan på jobbet, anmälningarna har börjat trilla in i min löpgrupp, det verkar som om jag ordnat boende över sommaren och jag börjar liksom finna mig i livet som ensam. Helt ärligt så är det ganska skönt att komma hem till stillhet och tystnad istället för ett eventuellt gräl om vem som är sämst på att städa. Jag har inte direkt haft tråkigt heller, utan mina vänner ställer upp som aldrig förr och umgås, är omtänksamma och världens bästa. Tom vädret är helt strålande, med 10 grader och krispig vårsol. Jag borde vara på topp, men känner mig helt energilös.

Och då slår det mig, att pusselbiten som saknas är maten och träningen. Den blev bortprioriterad helt när jag kom in i den här krisen, och på mindre än en vecka var jag tillbaka till gamla Emma, så som jag var för 4 år sedan. Jag lever enbart på kolhydrater och pepsi max eftersom jag då kan komma ner till 30 kronor om dagen i matpengar, och träningen lyser helt och hållet med sin frånvaro. Visserligen har jag ingenting emot kolhydrater, men jag blir liksom däst och sömnig av att äta så ovarierat utan färska grönsaker. För att inte säga att träningen är helt nödvändig för att jag ska må bra. Jag har levt med undanflykten att mina underben blir ömma när jag springer, men förfasen, då får jag väl promenera då. En runda runt sjön ger inte bara 45 minuters vardagsmotion, det ger dessutom endorfiner och allt det där själsliga lugnet som endast skogen under våren kan ge. Hur har jag kunnat glömma det här?!

“För att inte säga att träningen är helt nödvändig för att jag ska må bra. Jag har levt med undanflykten att mina underben blir ömma när jag springer, men förfasen, då får jag väl promenera då.”

Så nu har tröskeln till att ge sig ut vuxit och blivit så himla hög igen. Från att ha legat i marathonträning har jag blivit en sådan där icketränande soffpotatis på några veckor, och jag tänker hela tiden att IDAG är dagen då jag ändrar på det. Och så blir det liksom inget, för jag äter fel och tappar orken. Jag har liksom helt kommit av mig, och Stockholm marathon känns plötsligt väääldigt långt bort, trots att det är mindre än 2 månader dit. För att inte nämna att jag tappar blogginspirationen när jag inte tränar. Inte nog med att jag inte har något att skriva om, min hjärna blir liksom trögstartad om den inte får motionera regelbundet.

Så hur gör man för att komma igång igen? Enligt min vetskap så finns det bara ett sätt: uppbåda all viljestyrka du kan och bara gör det. Första passet kommer vara så himla svårt, men varje träningspass eller promenad kommer bli allt lättare och lättare, och vips så är man inne i vanan igen. Så idag är dagen då jag tar det där svåra första steget och ger mig ut i vårsolen, så fort ärtsoppan på spisen kokat klart. Jag ger ett löfte här, så att jag måste hålla det. Ni kan ju följa mig på instagram om ni inte redan gör det, för att se vad det blev för pass sedan.

You Might Also Like...

13 Comments

  • Reply
    Malin
    2017-04-13 at 7:14 pm

    Heja dig! Att identifiera problemet är ett stooort steg i rätt riktning! Kram!

    • Reply
      Emma Hällbacka
      2017-04-17 at 11:29 am

      Ja man måste se faran i brunögat, som jag brukar säga 😉 hehehehehehehehehehe *dålig humor*

  • Reply
    Hanna
    2017-04-11 at 9:57 pm

    Kom igen! Jag har också haft svackor där jag inte tränat och tröskeln är precis som du skriver hög men bara du kommer igång igen så är du snart tillbaka i gamla gängor. Heja dig!

    • Reply
      Emma Hällbacka
      2017-04-13 at 9:42 am

      Ah precis, jag vet ju själv exakt hur man gör. Men ändå så känns den där tröskeln som en hel vägg ^^

  • Reply
    Mari
    2017-04-11 at 7:42 pm

    Du fixar det, pepp pepp från norra delarna av Sverige 🙂 KRAAAAM

    • Reply
      Emma Hällbacka
      2017-04-13 at 9:42 am

      Tack för peppen Mari 😉 <3

  • Reply
    Ida (Träningsblogga)
    2017-04-11 at 6:49 pm

    Go go go!
    Snart är du igång igen!
    Vi kanske ska springa lite intervaller på fredag? 🙂

    • Reply
      Emma Hällbacka
      2017-04-13 at 9:41 am

      Haha kanske, om jag är i skick för det 😉 Men backintervaller hade inte varit dumt 😀

  • Reply
    Trail & Inspiration
    2017-04-11 at 12:47 pm

    Det är verkligen så. Hööög igenkänning från min sida (tyvärr).
    Men för varje TOKJOBBIGT “att-ta-sig-över-tröskel”-pass, så blir det liiiite lättare. (Fast ändå inte helt lätt). Jag lovar.

    Massor av kramar! ❤

    • Reply
      Emma Hällbacka
      2017-04-13 at 9:41 am

      Ja man ska bara ta sig över den där första tröskeln, men det är gjort nu! 😀 Du ska jag bara hinna över nästa innan den också växer till sig :O

  • Reply
    Camilla Lind
    2017-04-11 at 9:32 am

    Kom igen nu Emma! Pepp pepp!

    • Reply
      Emma Hällbacka
      2017-04-11 at 10:17 am

      Ja nu kör vi! ^^

  • Reply
    Mia
    2017-04-11 at 9:14 am

    Heja Emma! Du fixar det här! Kram!

  • Leave a Reply