träning

Halvmaran skrämmer mig inte längre

Halvmaran skrämmer mig inte längre

Det har nu gått fyra dagar sedan jag persadeGöteborgsvarvet och sprang min snabbaste halvmara i modern tid. Och jag tänkte summera lite vilka men den har gett mig. Det blir dock en kort lista, för det enda jag har är lite träningsvärk i vader och rygg. Jag var ute och sprang med löpgruppen igår utan problem, och skulle säkert kunna ta en lite längre runda idag också.

Jag och halvmaran är vänner nu

Efter alla mina tidigare halvmaror har jag alltid varit som död efteråt. Efter Göteborg halvmarathon i höstas så låg jag i sängen och åt en hel kväll, och hade sjukt ont överallt i flera dagar efteråt. De gånger jag tidigare tagit mig runt Göteborgsvarvet har skavsår, blåsor, smärtande knän, leder och yrsel gjort att jag knappt varit människa efteråt. Men den här gången är jag i princip opåverkad. Jag var tom ute på krogen och dansade på kvällen, bara några timmar senare, fortfarande hög i min runner’s high.

För första gången känns det som om jag faktiskt behärskar halvmaran, och det känns både så himla skönt, men också lite vemodigt. Kommer jag någonsin få samma kick av att springa två mil igen, eller är det längre distanser som gäller nu? Är det den där skadade sönderslitna Emma jag längtar efter och förväntar mig för att jag ska känna mig stolt över prestationen, eller är det inte mer härligt och imponerande att ta sig igenom ett lopp med fanan på topp? Och om jag vill fortsätta springa Göteborgsvarvet, måste jag då pressa mig hårdare för att få en bättre och bättre tid? Det kommer åtminstone garanterat göra mig sliten, men jag tycker ju det är så mycket coolare att springa i 3 timmar i sträck än att springa 2 mil så fort som möjligt. Det är ju den där uthålligheten och segheten jag går igång på.

Styrketräningen har gjort mig kapabel

Men jag ska inte klaga. Nu har jag fått det svart på vitt att min kropp kan dra en halvmara ur bakfickan utan att påverkas nämnvärt, och jag är inte längre rädd för distansen. Mycket har jag att tacka vårens styrketräning för. Jag har lagt superstort fokus på rumpa och ben, och slutligen lärt mig göra korrekta utfall utan att få ont i knät. Jag har verkligen blivit stark, och det hjälpte mig igenom loppet.

Frågan är bara vad jag ska göra nu? Ska jag försöka mig på marathon i höst? Ska jag satsa på styrketräning istället och bara springa på känsla? Eller ska jag inte göra något alls och ta det som det kommer? Maradrömmer lever ju fortfarande inom mig, men det är en distans som verkligen skrämmer mig. En halvmara går väl an, men två på raken vettifan om jag klarar, speciellt eftersom loppen inte är anpassade efter oss som hellre tar det långsamt men säkert. Finns det inga lämpliga 3-milalopp som man kan mellanlanda på (och i samma stund slår tanken på Lidingö mig…)? Nä det känns iallafall sjukt bra att vara stark och kapabel och kunna välja fritt från ett smörgåsbord av träningsupplägg. Men jag ska njutspringa lite till och krama det sista ur Skatås innan flytten går till helgen och sedan får vi se vad jag känner för!

Vilket är ditt träningsmål just nu?

You Might Also Like...

5 Comments

  • Reply
    Löpar-Åsa
    2017-06-05 at 7:29 pm

    MEN SLUTA INSPIRERA NU DÅ!!! Hahaha! Jag vill också bli vän med halvmaran! Vi skildes åt som ovänner förra året och jag har inte kommit mig för att knåpa ihop den vänskapen igen. Ännu…

    • Reply
      Emma Hällbacka
      2017-06-07 at 8:09 pm

      Den är inte så farlig när man lär känna den 😉 Du klarar det, det gäller bara att våga + en liten släng disciplin 🙂

  • Reply
    Madelene
    2017-05-28 at 10:44 am

    LL 30 (känns vädigt långt just nu…)

  • Reply
    Annika
    2017-05-26 at 8:58 pm

    Just nu är målet att ta mig ur min löpar-svacka! Hållit i gång hela vintern och så nu, för nån månad sen blev benen bara så trötta och sega. Trots alternativ träning som borde gjort mig starkare. Tappat flås och allt är uppförsbacke. Så trist.
    Siktar ändå på att greja Halvan i september.

  • Reply
    Hanna
    2017-05-25 at 11:05 pm

    Härligt att höra!

  • Leave a Reply