mental hälsa

Hälsan är inte alltid målet

img_9588

Igår skrev jag ett inlägg om hälsohets på Bloggar om Hälsa (ni har väl inte missat att den sidan har tagit väldig fart, nya grymma artiklar kommer upp varje dag!). Jag tänkte försöka utveckla lite vad jag menade och hur jag tänker kring mina egna mål och min hälsa.

Jag springer inte för hälsans skull

Först och främst; den här marathonsatsningen har faktiskt lite grann med hälsan att göra, men det är för att jag vet att jag automatiskt gör hälsosammare val om jag vet att de kan föra mig mot mitt mål. Jag väljer expempelvis att äta nyttigare efter ett träningspass för att jag blir sugen på mat och inte godis, och även om jag inte får till några hårda träningspass så har jag iallafall när det gäller vardagsmotionen börjat frångå allt-eller-inget-tänket och tänker att en promenad är ju bättre än ingenting. All träning tar mig närmare maran.

Men samtidigt så är det absolut inget krav att springa marathon för att räknas som hälsosam. Att träna inför ett långlopp kräver mycket av kroppen, det belastar leder, senor, muskler och hjärtat och med lite otur så bryter det ner mer än det bygger upp. För hälsans skull hade jag lika gärna kunnat jogga 3 km 3 dagar i veckan. Att jag valde just marathon är alltså något jag har valt för att det sporrar mig, för att jag gillar att utmana mig själv, och för att jag alltid strävar efter att nå högre. Det är en mental och fysisk utmaning som gör att jag automatiskt gör bra vardagsval, eftersom målet kräver att jag har bra grundhälsa för att jag ska kunna nå det.

Jag vill gå ner i vikt för att bli smal, inte hälsosam

Detsamma gäller viktnedgången. Jag påverkas inte av min övervikt rent fysiskt, men mentalt så tär den på mig. Det är på så vis en hälsofråga; det är ohälsosamt att går runt och känna ångest över sin kropp, och det är nog i grund och botten en fråga om fåfänga som gör att jag faktiskt vill gå ner i vikt. MEN, och detta är ett stort men, i min krönika på Bloggar om Hälsa för två veckor sedan nämnde jag att viktupp-/nedgång är en bieffekt av något som HAR en stor effekt på min hälsa, och det är min överdrivna konsumtion av skräpmat.

Så om vi slutligen summerar så har jag egentligen ett mål för hälsan: att sluta överäta så fruktansvärt mycket onyttigt eftersom det gör mig sjuk, både fysiskt och psykiskt, fattig, osocial och deprimerad. Och för att det ska bli lite lättare och mer stimulerande att uppnå så har jag två hjälpmål: att springa långlopp och att gå ner i vikt, som båda hjälper mig att automatiskt göra bättre val, och med en belöning för mitt ego i slutändan, eftersom jag tycker “bra hälsa” är det tråkigaste och präktigaste målet i världen, och det sporrar inte mig till någonting. Förstår ni hur det hänger ihop? Det kanske blev lite rörigt, men jag ser inget fel i att ha roliga mål baserat på fåfänga och ego som indirekt tar en mot det stora, viktiga (men ack så tråkiga) hälsomålet. Nu när jag tänker efter så känns det faktiskt som en lysande idé.

Gör du någon skillnad mellan dina hälsomål och dina tränings- eller viktmål?

You Might Also Like...

No Comments

Leave a Reply