livsstil

Ett tufft beslut

Idag har jag tvingats ta ett tufft beslut. För några dagar sedan så insåg jag att min ekonomi inte kommer att hålla för åka till Stockholm och springa i år. Biljetten är redan köpt, men tågbiljetter, mat och inte minst frånvaron från två heldagars jobb med helg-ob är mer än jag har råd med just nu. Det var nästan att jag fällde en tår när jag insåg att jag får skjuta på maradrömmen IGEN, och sorgen över att behöva göra er besvikna, ni som följt mig och hejat på, den är ganska tuff.

Men jag köpte startplatsen när jag levde ett annat liv i höstas, hade god ekonomi, ett fast boende och ett lyckligt förhållande. Då hade jag svängrum och kunde unna mig saker, men nu är det en kamp för att få ihop till räkningarna. Och att åka ut och resa och sedan kanske behöva leva på inga pengar alls (eller ännu värre: lånade pengar) under min tre veckors semester i juni är ingenting jag tänker göra. Då stannar jag hellre hemma och jobbar, och njuter av att kunna göra saker med mina vänner under ledigheten.

Och i ärlighetens namn så kändes det som en sten lyftes från mina axlar när jag tog det beslutet. Separationen från S och svallvågorna efter den har verkligen tagit på mina krafter. Jag tränar fortfarande, men det är mest styrketräning och det är oregelbundet och går helt på dagsform. Jag orkar helt enkelt inte träna med någon form av prestation i åtanke just nu. Och till råga på allt så har jag börjat en kortisonkur för min pollenallergi. Stresshormonerna löpar amok i min kropp just nu, och jag tänker helt enkelt följa mitt egna absolut bästa träningsråd och inte slänga på hård träning på det här. Då vet ni en som kommer få sjukskriva sig för utmattningssyndrom innan sommaren är slut, så sant som att jag heter Emma.

Jag hoppas att ni inte känner er alltför svikna. Jag ska ju trots allt springa Göteborgsvarvet nästa vecka ändå, en liten halvmara kan man alltid klämma in hehe. Och jag känner redan när jag skriver det här, hur underbart det ska bli att träna på känsla i sommar. Att kunna anpassa sig efter väder och kropp istället för efter ett träningsschema, och bara mysa på i mil efter mil utan att behöva hålla något marathontempo. Kanske tom ska börja springa utan tidtagning, det ni! Och så ska jag få fortsätta springa med min löpgrupp. Vi hade andra passet i tisdags, och den här gången pushade jag på dem lite hårdare, men dom verkade lika pigga och glada för det. Jag ser verkligen fram emot nästa tisdag!

Så ja, där har ni inlägget som inleddes med ett negativt besked men som avslutades ganska hoppfullt ändå. Jag får helt enkelt hålla mig till lokala lopp i framtiden tills mer pengar börjar rulla in i företaget, och jag kan garantera att det kommer bli myyycket njutspringande i sommar, massor av styrketräning, Bodypump och powerwalks med mina vänner (som verkar ha börjat inse tjusningen med träning nu!), umgås med familjen och vännerna, festa lite och jobba en hel del och förhoppningsvis få lite fräknar. Och det känns inte så illa pinkat ändå.

 

You Might Also Like...

4 Comments

  • Reply
    Trail & Inspiration
    2017-05-13 at 9:07 pm

    Det är alltid klokt att lyssna inåt! ❤

  • Reply
    Annika
    2017-05-12 at 1:53 pm

    Ibland kommer livet emellan brukar jag säga. Jag drog på mig en skada förra året inför min Marathon-uppladdning. Grämde mig nåt otroligt, men loppet återkommer varje år. Bara att ta nya tag och satsa framåt!

  • Reply
    Hanna
    2017-05-12 at 11:18 am

    Jag tycker att det låter som en bra plan!

  • Reply
    hopihopi
    2017-05-12 at 9:31 am

    Ett klokt och modigt beslut av dig! Det låter som en bra plan för sommaren

  • Leave a Reply